kollektivregnbagen

Solen skiner, febern är borta och lunchavokadon är perfekt mogen. Jag är fortfarande inte helt återställd men idag är humöret i alla fall på topp. Jag nynnar franska sånger när jag tvättar, har smått börjat gilla min söndersnuta näsa och finner till och med regelbundhet i oregelbundheten av franska verb. Ca veut tout dire, en fait.
(Det säger allt)

Evy satte dessutom extra guldstjärna på dagen genom att komma hem med två paket glädjande besked (läs havregryn). Tydligen hade hon strosat runt i en ny butik och av en slump hittat -inte en utan- TVÅ sorters havregryn. Den hon köpte nu var dessutom billigare än den hos monoprix. Så här glad blev Tintin för det:

Medan jag tragglade verb ute på terassen i efetrmiddagssolen bråkade mina underbara huskamrater med Orange- för tionde gången på två veckor. Den här gången gäller det en absurt hög nota för diverse aktiviteter som dessutom ska ha ägt rum medan vi ännu inte hade internet. På plussidan är att även monsieur Orange ansåg att räkningen var fel. På minussidan att han (givetvis) inte hade autoritet att göra något åt det. Story of the french.

I skrivande stund sitter jag och dricker rosé (bara för att bidra med lite fredags feeling, det smakar likadant som mjölk, juice och vatten. Däremot kunde jag känna doften av levendel tidigare idag. Luktsinne och smaksinne kan vara påväg tillbaka). Jag är förövrigt smått beroende av Lichifrukter numera. Nej,slut på struntprat,nu tillbaka till lite sista plugg och sen en fransk film. Hiroshima mon amour?
Vad gör ni denna fredagskväll?

À demain!

Tills dess bjuder jag på lite fredagsstileben.