Où commence?
Jaa, vart börjar man när så mycket har hänt?
Mitt liv har varit en känslomässig berg-o-dalbana de senaste dagarna. I förrgår fick jag nämligen ett "ja" från den kanadensiska professor jag mailat med det senaste halvåret i frågan om han kan bli min handledare. Detta kanske inte låter så märkvärdigt i allas öron,men det vände verkligen min värld upp-och-ner!
Att ha en handledare när man anöker till kanadensiskt universitet- i alla fall Calgary University- är nästan som att ha blivit antagen, så länge man uppfyller de andra kraven (och de är i och för sig många). Just Calgary erbjuder programmet som uppyller alla mina djupaste akademiska drömmar, så då kan ni tänka er hur glad jag blev! Jag hoppade jämfota, slog slag i luften (både segergest och upper cuts-liknande) och log ett brett leende hela dagen. Den dagen var jag också produktiviteten själv och mailade och fixade så det stod härliga till.
Dagen efter total eurofori var annorlunda. Då dök stressen upp - alla papper MÅSTE in i tid!- och prestationsångesten- jag får inte sabba det här!
Idag är fortfarande rädd för att jag ska missa någonting och att något ska komma in försent. Dock har jag redan betat av flera saker på min lista och min blivande handledare lovade i sitt mail att han skulle se till att allt var till rätta när jag dyker upp. FATTAR NI?? Jag ska (förhoppningsvis!) plugga min drömmaster och jobba i VÄRLDENS coolaste lab med start i september!! Ett lab som dessutom är en ny storsatsning inom mina favoritämnen som jag skrev min kandidatuppsats på!
Fattar ni? Jag fattar det inte. Jag har varit så inne på att få denna proffesor som handledare och att kolla upp antagningskrav att jag ännu ej fattar att jag ska flytta till andra sidan jorden i minst två år- och vad allt det innebär. Herregud. Mental svindel!
Tur att jag har familj och vänner som hjälper, stöttar, lugnar och gläds med mig. TACK!
Nu för att lätta upp denna långa text får ni lite bilder från dagens härliga middag. Håll till godo!
Mitt liv har varit en känslomässig berg-o-dalbana de senaste dagarna. I förrgår fick jag nämligen ett "ja" från den kanadensiska professor jag mailat med det senaste halvåret i frågan om han kan bli min handledare. Detta kanske inte låter så märkvärdigt i allas öron,men det vände verkligen min värld upp-och-ner!
Att ha en handledare när man anöker till kanadensiskt universitet- i alla fall Calgary University- är nästan som att ha blivit antagen, så länge man uppfyller de andra kraven (och de är i och för sig många). Just Calgary erbjuder programmet som uppyller alla mina djupaste akademiska drömmar, så då kan ni tänka er hur glad jag blev! Jag hoppade jämfota, slog slag i luften (både segergest och upper cuts-liknande) och log ett brett leende hela dagen. Den dagen var jag också produktiviteten själv och mailade och fixade så det stod härliga till.
Dagen efter total eurofori var annorlunda. Då dök stressen upp - alla papper MÅSTE in i tid!- och prestationsångesten- jag får inte sabba det här!
Idag är fortfarande rädd för att jag ska missa någonting och att något ska komma in försent. Dock har jag redan betat av flera saker på min lista och min blivande handledare lovade i sitt mail att han skulle se till att allt var till rätta när jag dyker upp. FATTAR NI?? Jag ska (förhoppningsvis!) plugga min drömmaster och jobba i VÄRLDENS coolaste lab med start i september!! Ett lab som dessutom är en ny storsatsning inom mina favoritämnen som jag skrev min kandidatuppsats på!
Fattar ni? Jag fattar det inte. Jag har varit så inne på att få denna proffesor som handledare och att kolla upp antagningskrav att jag ännu ej fattar att jag ska flytta till andra sidan jorden i minst två år- och vad allt det innebär. Herregud. Mental svindel!
Tur att jag har familj och vänner som hjälper, stöttar, lugnar och gläds med mig. TACK!
Nu för att lätta upp denna långa text får ni lite bilder från dagens härliga middag. Håll till godo!
Bullmamman skär zucchini som ska komplettera huvudrätten.
Provsmakar på en av förrätterna- kronärtskocka. En rätt som jag är uppvuxen med,men som var något helt nytt för dem! Tintin blev nog konverterad. Bullamman däremot åt nog bara den på fotot...
Varför envisas jag med att alltid ta matbilder? Det ser ju aldrig ens en bråkdel så gott ut som det är i verkligheten! Bilden förreställer en utsökt caesarsallad med egengjorda krutonger och dressing.
Inne på rätt nummer fyra. Ost och frukt!
Sist men inte minst! Ben & Jerrys strawberry cheesecake (J'adore ca!), Lichi sorbet, choklad och digestive. Kanske ska tillägga att det där bara för första portionen;) sen kaffe på det!
Sist men inte minst! Ben & Jerrys strawberry cheesecake (J'adore ca!), Lichi sorbet, choklad och digestive. Kanske ska tillägga att det där bara för första portionen;) sen kaffe på det!
Kommentarer
Trackback
