Puss(el) kväll
Kan man inte pussas så kan man pussla på alla hjärtans dag. Det tänkte iaf vi här i kollektivet. Pussel är dessutom det enda spelliknande vi har förutom alfapet. Jag tror dock att jag lyckats få med mig huskamraterna på att investera i ett nytt husspel à là tabu på franska. Hittills har ett sådant spel tyvärr varit svårfunnet. De två extremfallen, leksaker i ekoträ och våldsamma datorspel, verkar vara mycket mer populärt att ge de franska barnen. Undra om det finns spel på bokhandeln? Det hamnar lätt på listan över des choses à faire!
Jag och Tintin gick hursomhelst helt in i pusslets värld igår. Till och från fick vi dessutom hjälp av resten av gänget. Vid midnatt hade London Bridge och alla småsmå gubbar och ännu mindre flaggor växt fram från ett gissel av femhundra bitarna. Till och med det homogent mönstrade vattnet blev klart. När vi kom till de resterande hundrabitarna smådisig himmel la vi dock ner. För stunden. Innan sjusovarna masade sig upp hann vi lägga ytterligare några bitar. Trots framgången gick väl inte allt helt smidigt. Flera gånger kände starkt för att...ja, modifiera pusselprocessen något. Tänka utan för lådan, liksom. På bilden nedan gjorde jag ett sådant försök. Med knuten näve och stor underläpp. Det gick sådär.
Historien bakom är att Bullmamman (som är på de fantastiska bilderna) gick till fotoautomat för att kunna göra ett franskt studentleg. De bilderna som inte behövdes satte han upp på vår anslagstavla. Efter ett tag började bilderna dyka upp på udda ställen, såsom bland tepåsarna, i kylen och i burken med mynt för att köpa frukostbaguetter. Hittade man bilden, flyttade man på den. Undantaget är detta genidrag och när jag försiktigt (!) lade en i cd-spelaren. Upphittaren lyckades sedan rotera CD-skivorna (spelaren kan ha tre i samtidigt) varav bilden nu för evigt är inne i apparaten. Vi bjuder på den!
Nu måste jag kila! Snart Littérature francaise där vi ska diskutera andra delen av Camus bok 'étranger (främlingen). Bullmamman har även en exposé om Proust idag. Bonne chance! (Jag har oavsett utgång lovat en hollywood klapp)
Bisous!
Jag och Tintin gick hursomhelst helt in i pusslets värld igår. Till och från fick vi dessutom hjälp av resten av gänget. Vid midnatt hade London Bridge och alla småsmå gubbar och ännu mindre flaggor växt fram från ett gissel av femhundra bitarna. Till och med det homogent mönstrade vattnet blev klart. När vi kom till de resterande hundrabitarna smådisig himmel la vi dock ner. För stunden. Innan sjusovarna masade sig upp hann vi lägga ytterligare några bitar. Trots framgången gick väl inte allt helt smidigt. Flera gånger kände starkt för att...ja, modifiera pusselprocessen något. Tänka utan för lådan, liksom. På bilden nedan gjorde jag ett sådant försök. Med knuten näve och stor underläpp. Det gick sådär.
Historien bakom är att Bullmamman (som är på de fantastiska bilderna) gick till fotoautomat för att kunna göra ett franskt studentleg. De bilderna som inte behövdes satte han upp på vår anslagstavla. Efter ett tag började bilderna dyka upp på udda ställen, såsom bland tepåsarna, i kylen och i burken med mynt för att köpa frukostbaguetter. Hittade man bilden, flyttade man på den. Undantaget är detta genidrag och när jag försiktigt (!) lade en i cd-spelaren. Upphittaren lyckades sedan rotera CD-skivorna (spelaren kan ha tre i samtidigt) varav bilden nu för evigt är inne i apparaten. Vi bjuder på den!
Nu måste jag kila! Snart Littérature francaise där vi ska diskutera andra delen av Camus bok 'étranger (främlingen). Bullmamman har även en exposé om Proust idag. Bonne chance! (Jag har oavsett utgång lovat en hollywood klapp)
Bisous!
Jag känner igen ett beroende när jag ser det!
När jag tittade in till Tintin igår kväll för att önska henne godnatt fann jag henne så här:
Hon hade sagt att hon skulle gå och lägga sig-hade borstat tänderna och allt-och därmed trodde vi att hon loggat ut sig från facebook och andra sociala medier. Men icke! Detta förklarar ungefär läget i kollektivet sen vi blivit med internet. Mycket tid tillägnas cyberspece. Jag är inte oskyldig jag heller. Så här såg det ut igår efter min joggingtur:
Ja... det är precis som det ser ut... Spotify även under badtimmen. Det hade väl varit acceptabelt om jag hade kommit ihåg att logga ut mig själv från chatten,men nej. Så mitt under hårinpackning till toner av teardrop massive attack dyker chat-ploppet upp. Inte ok.
Vi har, beroende å sido,väldigt roligt i vår internetbubbla. Det är ett ständigt flöde av skratt när var och en kollar på sin favoritserie eller youtubeklipp. Alla roliga skrattljud (jodå vi har både grisskratt, tappa luften, något som liknar hosta och allmänt fnitter och gapflabb) får oss dessutom att skrattar åt varandras skratt. Ibland är det faktiskt svårt att veta vad de andra -och till och med vad man själv-skrattar åt. Är det serien eller Bullmammans minutlånga flabb?
Trots att datorerna är på till småtimmarna är vi effektiviteten själva idag. Vi har till exempel sparat in minst en halvtimme genom att slå ihop frukost och lunch! 30 min* 6 personer= tre hela timmar! Nu är det bara själva pluggandet,städandet,handlandet och joggandet kvar. Piece of cake!
Bon courage mes colocs!
Hon hade sagt att hon skulle gå och lägga sig-hade borstat tänderna och allt-och därmed trodde vi att hon loggat ut sig från facebook och andra sociala medier. Men icke! Detta förklarar ungefär läget i kollektivet sen vi blivit med internet. Mycket tid tillägnas cyberspece. Jag är inte oskyldig jag heller. Så här såg det ut igår efter min joggingtur:
Ja... det är precis som det ser ut... Spotify även under badtimmen. Det hade väl varit acceptabelt om jag hade kommit ihåg att logga ut mig själv från chatten,men nej. Så mitt under hårinpackning till toner av teardrop massive attack dyker chat-ploppet upp. Inte ok.
Vi har, beroende å sido,väldigt roligt i vår internetbubbla. Det är ett ständigt flöde av skratt när var och en kollar på sin favoritserie eller youtubeklipp. Alla roliga skrattljud (jodå vi har både grisskratt, tappa luften, något som liknar hosta och allmänt fnitter och gapflabb) får oss dessutom att skrattar åt varandras skratt. Ibland är det faktiskt svårt att veta vad de andra -och till och med vad man själv-skrattar åt. Är det serien eller Bullmammans minutlånga flabb?
Trots att datorerna är på till småtimmarna är vi effektiviteten själva idag. Vi har till exempel sparat in minst en halvtimme genom att slå ihop frukost och lunch! 30 min* 6 personer= tre hela timmar! Nu är det bara själva pluggandet,städandet,handlandet och joggandet kvar. Piece of cake!
Bon courage mes colocs!
Samedi bloody samedi
Igår blev det inte mycket gjort för min del. Det är rätt säkert att säga att gårdagens största ansträngningar från min sida står mellan att jag körde en tvätt, småstädade köket eller gick fram och tillbaka till stan och köpte strumpor och vantar på H&M. Dock är jag mycket nöjd över det telefonsamtal jag hade med min franska kompis Coacsu strax innan läggdags. 13min och 59sek! Just telefon anser jag tillhöra de riktiga utmananagrna när det kommer till fransk konversation. (Hit räknas även att prata med någon som har stark aixisk dialekt och att inte råka lägga in ett toi/tu/ton/ta i en konversation präglad av vous.)
Min icke-produktivitet delades för övrigt från och till av mina huskamrater. (Det blev många timmars tittande på tv-serie för dem med.) Dessutom uppmuntrades den starkt av Alex, såsom när jag ställdes dilemmat mellan att gå på skönpromenad vid olivodlingarna eller gå en köpa-ny-strumpor-runda. Skönprommisen fick starka hejjarop av anledningen att ju mindre "nyttiga" jag gjorde,desto mindre dåligt samvete skulle jag ge jag honom. Sår om ni kanske förstår var också ute dagen innan...
Innan jag avrundar vill jag tillägga att Tintin och Evy faktiskt var mycket produktiva igår. De gick till och med på Albert Camus rundvandring, vilket är att betrakta som ambitiöst om än kanske inte förvånande; Evy som har specialiserat sig inom litteratur har bokaffärer och bibliotek som smultronställen. Hur som helst kom de hem med varsin affisch på den franska författaren, vars nobelprisbok vi läser i fransk litteratur. De hade dessutom hunnit gå igenom grammatik hand-outs innan jag ens hade vaknat.
Voilà där har vi min lågmälda dag. Nu har jag också så smått introducerat husets invånare, kollektivets karaktärer. Det är jag, Rushka, Alex, Bullmamman, Tintin och Evy som bor i Villa 39 mellan centrum och landet. Det är vi som har gemensamma tala-franska-frukost på mornana, det är vi som har "hus-tvättmedel, hus-ost och huswhisky" och det någon av oss som snabbt som blixten springer fram till stereon för att skippa Eminemlåten på en av de få CD-skivor som huset har. (CD:n är förövrigt bortglömd/kvarglömd/en gåva från tidigare inneboende. Det roliga är att den heter Disco-men är en total random blandning av musik. Snart som spotifylista;))
Min icke-produktivitet delades för övrigt från och till av mina huskamrater. (Det blev många timmars tittande på tv-serie för dem med.) Dessutom uppmuntrades den starkt av Alex, såsom när jag ställdes dilemmat mellan att gå på skönpromenad vid olivodlingarna eller gå en köpa-ny-strumpor-runda. Skönprommisen fick starka hejjarop av anledningen att ju mindre "nyttiga" jag gjorde,desto mindre dåligt samvete skulle jag ge jag honom. Sår om ni kanske förstår var också ute dagen innan...
Innan jag avrundar vill jag tillägga att Tintin och Evy faktiskt var mycket produktiva igår. De gick till och med på Albert Camus rundvandring, vilket är att betrakta som ambitiöst om än kanske inte förvånande; Evy som har specialiserat sig inom litteratur har bokaffärer och bibliotek som smultronställen. Hur som helst kom de hem med varsin affisch på den franska författaren, vars nobelprisbok vi läser i fransk litteratur. De hade dessutom hunnit gå igenom grammatik hand-outs innan jag ens hade vaknat.
Voilà där har vi min lågmälda dag. Nu har jag också så smått introducerat husets invånare, kollektivets karaktärer. Det är jag, Rushka, Alex, Bullmamman, Tintin och Evy som bor i Villa 39 mellan centrum och landet. Det är vi som har gemensamma tala-franska-frukost på mornana, det är vi som har "hus-tvättmedel, hus-ost och huswhisky" och det någon av oss som snabbt som blixten springer fram till stereon för att skippa Eminemlåten på en av de få CD-skivor som huset har. (CD:n är förövrigt bortglömd/kvarglömd/en gåva från tidigare inneboende. Det roliga är att den heter Disco-men är en total random blandning av musik. Snart som spotifylista;))
Comme une vraie francaise?
Efter allt surfande igår var det dags att prata lite IRL och franska. Jag, huskamraten "Rushka" och några andra i klassen promenerade in till bargatan i Aix där vi tillbringade natten och småtimmarna på ett antal baren och klubbar. Det blev goda drinkar, samtal och sköna/svettiga dansmoves. När musiken inte längre kunde överrösta Rushkas magkurr gick vi vägg i vägg till gatuköket.Till hennes stora förtret räckte inte en timmes köande för att nå fram till luckan. När jag mutade/kontrade med att jag kunde göra crêpes hemma hos oss istället blev svaret inte bara "oui,oui,oui!" utan också en mindre dansuppvisning av lycka. Man behövde inte kunna franska för att förstå att det betydde "Ja" :)
Efter en knapp halvtimmes promenad var vi hemma. Under tiden hade vi både hunnit dra gamla historier och analysera och sammanfatta kvällen. Väl i köket åkte stekpanna, ingredienser och tillbehör fram och Voilà! Des crêpes salées. Resultatet av att ha höftat alla mängder i smeten- och efter att ha tagit en för liten skål så att smeten inte gick att späda ut- blev dock att konsistensen blev oönskat tjock. Om jag ska vara ärlig skulle nog inte en fransman vilja förknippas med det som ligger i pannan på bilden. Inte heller vet jag om det ser särskillt aptitligt ut..men åh, det var gott! Med Monoprix getost och provanska coctailtomater smakade det (iaf då) som ett smärre kulinariskt mästerverk. Dessutom kände vi oss rätt nöjda med oss själva att vi lagade crêpes klockan 07 på morgonen...
Nog om mat! Nu dags för dagens första kaffe! (och som en äkta parodi-svensk à la sällskapsresan längtar jag redan efter Svenskt Kaffe. Arvid Nordqvist Festiva/ Zoega Prezzo: Jaaaaa tack! Och snälla, ge mig en mugg i riktig storlek!)
bisous
Välkomna till Colocation D'Arc-En-Ciel!
Just nu sitter vi alla med var sin laptop, med eller utan hörlurar (läs spotify) och gör det vi väntat på i tre veckor: Surfar I Hemmet. Om jag vore att uttrycka mig i Bonniers Grammatikbok-termer skulle det heta: Je peux enfin faire ce que je veux. Denna mening som betyder "äntligen kan jag göra vad jag vill" har hittils dykt upp på ett flertal ställen i boken, vilket har fått mig att undra över författarnas livssituation. Jag har målat upp många potentiella livsöden (tänk fransk dramatik) men gör nog bäst i att försöka hålla mig till att förstå relativa pronomen. Om några veckor är det grammatikprov...
Namnet Colocation D'Arc-En-Ciel (kollektiv regnbågen) har för övrigt en rätt charmig bakgrundshistoria. Detta påstående får bli en liten cliffhanger till nästa gång. Då kanske jag dessutom passar på att presentera mig och min lilla regnbågsfamilj. On verra.
A bientôt!
