kollektivregnbagen

Efter att ha gjort en stöldanmälan -tack gode gud att han pratar spanska!-drog vi vidare till Figueres och Dali muséet. Det fanns så många läckra verk där! Sjuka, knäppa och helt underbara. Hamnar lätt på min topplista för muséum.

Detta är en takmålning i en gigantisk sal...

..och vad är detta om inte ett ansikte av möbler och flera ton hår!?

Efter muséet var vi vrålhungriga och tänkte passa på att äta äkta spansk tapas. Vi bad servitören göra ett urval bland alla rätter. Det blev stekt potatis med majo och ketchup, dåligt bakt bake off baguette med tomaskross, stekt potatispaj och bläckfiskringar. Haha, inte vad vi hade tänkt oss med hungriga var vi ju... Efter det drog vi tillbaka till Frankrike och Béziers, där min kompis bor. Där tog vi det lugnt med ost, vindruvor och How I Met Your Mother. Precis vad vi behövde. Dagen efter fortsatte vår road trip. Första stoppet var denna läckra stad, nästan helt inringad av höga murar och torn.Här finns också Frankrikes första kvinnofängelse. Tydligen ska väggarna vara märkta från alla naglar som rivet längs meds dem. Huh!

Andra och sista stoppet var Montpellier. Det var så härligt att vara tillbaka i "min gamla stad" från förra sommaren. Underbart fint och mysigt. Blev lycklig av det och den goda chokladen vi drack på maisonduboncafé. Sen var det dags för mig att åka hem. "Mellanlandade" i Marseille där jag sprang in i Rushka! Vad är oddsen? Resten vet ni. Nu ska se om Rushkas killa har kommit hit och vem som vinner i pingis nere i Crazy baby Room.

 

À Bientôt!

Vi har långlov! Från och med idag. Långlov och bloggpaus, för jag ska till Spanien ett par dar.

Allt jag vet är att jag ska åka med en Montpellier-kompis, från Montpellier och troligen i hans bil. Sen var, vad, med vilka och hur länge är oklart. Utmanar min förkärlek till att planera. Bra. Kanske stressar min mamma något. Förlåt.

Lovar att berätta och visa- filmkamera/kamera med.

Ciao!

Idag fick jag reda på att min lillasyrra har gått vidare ytterligare ett steg i uttagningen till världens coolaste utbildning/jobb. Hittils har hon utklassat stor tuffa typer med hennes skarpa logik, stora minne och stensäkra simultankapacitet. Allt har hon gjort proffsigt,ambitiöst och med ett lugn jag gärna skulle vilja ha ärvt jag med... Grattis Syrran!

När jag fick sms:et hoppade jag jämfota en tiotal gånger. Det blev några slag i luften och utrop också:)
Jag är så fruktansvärt stolt och glad. Håller tummarns till slutspurten!

Kollektivet hälsar och alla är överrens om att en cyberspace-kollektiv-kram är på sin plats så här:

CYBERSPACE-KOLLEKTIV-KRAM!

Om man går några minuter från vårt hus, och upp för en backe, kommer man till landet. Det är här vi promenerar och joggar- under dagstid, för på de här vägerna finns inga lampor. Dock finns olivplantage, gröna fält och procanska hus. Överallt ser man St Victoire, den massiva bergstoppen känd från Cézannes målningar. För varje dag som går dyker dessutom fler och fler blommor upp. Vi har vår:)

Tentan avklarad!

I väntan på att sista man (jag) skulle lämna klassrummet, pustade klassen ut utanför salen. Det diskuterades svar, klagades på tentafrågorna och småpratades. Allt i en atmosfär av både lättnad och glädje. Vi var dock en rätt trött grupp som promenerade in mot centrum för att fira med ett glas vin/öl/varm choklad/Pastis. Efter mycket om och men- som så blir i en stor grupp-hamnade vi på en mysig uteservering på Cours Mirabeau, stadens främsta promenadstråk.

 

Hur mysigt det än var stod det tidigt klart att det skulle bli en tidig kväll allt som allt. Halva kollektivet valde baguette och godis hemma framför att gå ut, och vi andra gick hem efter någon timme eller två. På vägen hem fick Ruchka ett chokladsug som gick att uppfylla hos en liten Tabac. Det blev ett storpack med japp-liknande bars, en till oss vardera. Undra om inte det var bäst på hela dagen..? Tentan var avklarad, vi hade varvat ner och var nu sakteliga påväg hem med varsin chokladbit i handen. Just den kvällen var det definitionen av lycka.

Post-tenta tiden har varit relativ lugn även idag. Idag hade vi vårt första Husmöte i kollektivet. På dagordningen var tvättning, städning, el och pengar. I tur och ordning betade vi av punkterna och när mötet förklarades avslutat hade både beslut tagits och ett städschema växit fram. Nu ser vi fram emot ett renare, finare och mer ekoreko (förlåt Alex och bullmamman, jag vet ni hatar utrycket) kollektiv.

Kanske skriver vi tentan när ni läser detta. Håll tummarna mellan 18 och 20! Här kommer några av dagens citat. Lite lagom random sådär. Trevligt

"Halva grammatikboken är ju verb. Fan" - Bullmamman

"Det känns som om ni jobbar flitigt, och jag bara äter ost" - Rushka

"Igår krossade jag ett glas, idag spiller jag vatten- jag tror jag har ett behov av att städa lite" - Jag

"Jag vill kalla kinesgrannen Charlie, kan vi etablera det tack?!? - Alex

"Sådär, min kött-stekar-tröja!" - Evy

Bisous

Pannkakskväll! Hederliga svenska pannkakor frästes och serverades med sylt, frukt, socker, citron, kastanjekräm och allt annat vi lyckades få ihop. Därtill stektes några specialare för de två med laktosallergier. (Låt oss inte gå in på Evy allergi som tillåter getmjölk och gräddglass men ej vanlig mjölk...)

Visste ni förresten att smeten blir bättre om den står till sig ett tag? Det visste inte jag! Mjölet sväller tydligen upp när vätskan låts tränga in. Källa: Evys och Tintins mammor + komplementgooglande.

Riktiga stekare. Jag multitaskade dessutom med att försöka vispa lättgrädde med värdens sämsta visp.

Evy tar en första smakbit. Tintin som skymtas i bakgrunden är i full gång med något riktigt viktigt.....

...Et Voilà! Det saknas visserligen en bit,men mer klar än så här blir den inte. Sinnesfriden återställd.
Men hur gick det med grädden då?

Jo, när inget hände med vanlig vispning testade jag att hälla ner den i en liten petflaska. Sen skakade jag tills armarna värkte. Hur mycket jag än skakade blev det aldrig någon fluffig grädde. Kankse går det inte med light? Eller PET? När vi hällde ut det i skålen upptäckte vi dock att det hade bildats smör. Alex använde det sedan i sin matlagning...

Nu till lite sista plugg och sen sova riktigt gott. Önska oss lycka till imorn mellan 18 och 20! Då skriver vi som flitigast.

Bonne nuit!

Det är helgen före måndagstenta, så i stort sett har vi ägnat oss åt två huvdsakliga aktiviteter; att plugga och att äta. Eftersom jag tror att den franska grammatiken skulle tråka ut er - om möjligt mer än oss- så kommer jag hålla mig till mat. Ett av livets stora glädjeämnen, om jag själv får sitta i juryn (gärna veto).

Igår skedde en smärre matincident. De fina färska räkorna jag längtat efter att snabbsteka med grön chili, massor av vitlök och citron (mm!) var allt annat än fina. Det tog en halv sekund efter det att jag skurigt upp förpackningen att inse att de var bortom all definition av mat. (Och det med förkyld näsa). Därefter tog det max 5 sekunder för att lägga in dem i dubbla VÄL FÖRSLUTNA plastpåsar, kasta mig ut ur huset och ner till soptunnan. Trots prestationen av världsrekordmått luktade det för jävligt en lång tid efter. Men med lite annan mat (bland annat siamesiska champinjoner!) och tröst-ost i magen så var allt bra igen. Förutom Jean de Florette-filmen vi såg efteråt. Skitfilm.

Vissa behöver även kaffe. Kvaliteten på bilden nedan är visserligen dålig men visst ser man Tintins kaffesug/desperation? Själv har det franska myskokaffet botat min höga kaffekosnumtion. Istället har jag gått in i en grönt thé med mint fas. Tror jag stannat där ett tag.

Okej, kanske hade till och med de olika typerna av bisatser varit mer intressant än detta inlägg. Inspiration noll.
Men nästa gång blir det pannkakskväll:)

Solen skiner, febern är borta och lunchavokadon är perfekt mogen. Jag är fortfarande inte helt återställd men idag är humöret i alla fall på topp. Jag nynnar franska sånger när jag tvättar, har smått börjat gilla min söndersnuta näsa och finner till och med regelbundhet i oregelbundheten av franska verb. Ca veut tout dire, en fait.
(Det säger allt)

Evy satte dessutom extra guldstjärna på dagen genom att komma hem med två paket glädjande besked (läs havregryn). Tydligen hade hon strosat runt i en ny butik och av en slump hittat -inte en utan- TVÅ sorters havregryn. Den hon köpte nu var dessutom billigare än den hos monoprix. Så här glad blev Tintin för det:

Medan jag tragglade verb ute på terassen i efetrmiddagssolen bråkade mina underbara huskamrater med Orange- för tionde gången på två veckor. Den här gången gäller det en absurt hög nota för diverse aktiviteter som dessutom ska ha ägt rum medan vi ännu inte hade internet. På plussidan är att även monsieur Orange ansåg att räkningen var fel. På minussidan att han (givetvis) inte hade autoritet att göra något åt det. Story of the french.

I skrivande stund sitter jag och dricker rosé (bara för att bidra med lite fredags feeling, det smakar likadant som mjölk, juice och vatten. Däremot kunde jag känna doften av levendel tidigare idag. Luktsinne och smaksinne kan vara påväg tillbaka). Jag är förövrigt smått beroende av Lichifrukter numera. Nej,slut på struntprat,nu tillbaka till lite sista plugg och sen en fransk film. Hiroshima mon amour?
Vad gör ni denna fredagskväll?

À demain!

Tills dess bjuder jag på lite fredagsstileben.

Hemma och är krasslig så på kollektivfronten intet nytt, i alla fall inte för mig. Inget annat än oregelbundna verb, oregelbundna måltider och ett regelbundet snörvlande har utgjort min dag. Alex och Evy har också stannat hemma idag. Alex valde morgonrock som dagens outfit. Det ringar in atmosfären rätt bra. 

Rushka å andra sidan är och slår runt i Köpenhamn. Inte många dagar hon är hemma, den lilla partypinglan!

Tintin är annars den som kom med dagens stora chock: Monoprix har slutat att sälja havregryn!!!! Inte för att de hade bra storpack eller ens bra pris- det var minipack och snordyrt- men för att de HADE havregryn.. Nåja, min grötskål är ändå 80% frukt, russin och nötter så det blir fruktsallad och baguette istället. (Undra hur många havregrynspaket man får ner i en resväska?)

Bullmamman, som både har hushandlat och gjort köket fint,hade förövrigt ett småspännande möte med en tant igår kväll. Detta skedde när han var ute för att ställa ut våra källsorteringsbyttor vid vägkanten, precis som sig bör en onsdagskväll i vårt område. När den lilla tanten (minst i världen, tydligen) såg hur vi (ok då, jag) sorterat började hon snabbt rota och sortara om. Mjölkkartong var plast och inte papper och en plastpåse var inte källsortering- den fick bullmamman promt ta upp till huset igen. Tydligen pratade hon dessutom ännu snabbare än vad hon omsorterade (snabbast i världen). Innan hon gick därifrån granskade hon noga varje byttas position och millimeterflyttade dem båda. Mötet hade allt som allt varit trevlig om än lite udda. Tilläggas bör att hon faktisk hade rätt; "Pour recycler, il faut trier" eller "för att källsortera måste man sortera". (Gör sig inte lika bra på svenska, jag vet).

Även idag hade en smått udda man närmat sig bullmamman,som säger sig ha någon sjuk dragningskraft som lockar till sig så kallade wackos (hans ordval). Han försökte bli av med denna man - en uteliggare/yunkie- genom den användbara ursäkten "desolé mais je ne parle pas francais". Mannan hade tydligen då kontrat med: vilket språk pratar du då? Va? Engelska?? och sen skrikit YOU! och pekat på bullmamman. Haha! Ja, lätt är dte inte alltid (men rätt så kul):

Näe den här dagen blir inte så mycket roligare än så för mig. Inte heller har jag något roligare foto att visa. Logga ut, dricka en sista kopp te och lite tandborstning och sen är det söta drömmar som gäller för mig. En extra godnattkram vardera till min mamma, pappa och syster som varit extra underbara idag. Kram!

När man bor i ett land med ett främmande språk så kommer man att lära sig nya ord vare sig man vill eller inte. Ofta vill man ju det, det är ju till exempel en av de främsta anledningarna till varför vi valde att studera franska på plats. Det, och att det ofta är fina fisken att leva i Aix. Det finns dock vissa ord man önskade att man inte behövde lära sig, eller att man möjligtvis lärde sig dem på ett icke-självupplevt sätt.

Une grippe
Attraper un rhume
Vol simple

Den första betyder influensa och den andra att bli förkyld. Den tredje och sista innabär stöld, tex av kläder. Kläder såsom två jackor, tva halsdukar, två par vantar (som kan tänkas både var presenter), tre varma tröjor -kanske varav två favorittröjor-samt småsaker i jackfickorna. Kläderna, som rent hypotetisk skulle kunna stjälas en tidig lördagmorgon/sen fredagkväll på nattklubb-och lämna två ledsna flickor frusna i morgonkylan i väntan på en taxi- kommer troligen aldrig tillbaka, då un vol simple sällan klaras upp. Här nedan finns exempel på de ytterkläder som någon skulle kunna tänkas ta.

Liksom influensor kan dock förkylningar ändra form och bollas runt mellan olika människor. Det senare riskeras ske i högre grad i de fall när flera människor, varav minst en bär på förlylningen, umgås ofta och mcyket. Ett sådant exempel är boendeformen kollektiv.

För att avsluta i en mer positivt maner kan jag säga att det regnar idag och att det då gör det mindre trist att stanna hemma. (okej inte så jätteglatt kanske, nytt försök)Det är rätt varmt ute- regn till trots- så vinterjacka behövs ej. Mestadels är det sol och då räcker vårjacka fint. En tunn kavaj har också funkat.

A bientôt!

Kan man inte pussas så kan man pussla på alla hjärtans dag. Det tänkte iaf vi här i kollektivet. Pussel är dessutom det enda spelliknande vi har förutom alfapet. Jag tror dock att jag lyckats få med mig huskamraterna på att investera i ett nytt husspel à là tabu på franska. Hittills har ett sådant spel tyvärr varit svårfunnet. De två extremfallen, leksaker i ekoträ och våldsamma datorspel, verkar vara mycket mer populärt att ge de franska barnen. Undra om det finns spel på bokhandeln? Det hamnar lätt på listan över des choses à faire!

Jag och Tintin gick hursomhelst helt in i pusslets värld igår. Till och från fick vi dessutom hjälp av resten av gänget. Vid midnatt hade London Bridge och alla småsmå gubbar och ännu mindre flaggor växt fram från ett gissel av femhundra bitarna. Till och med det homogent mönstrade vattnet blev klart. När vi kom till de resterande hundrabitarna smådisig himmel la vi dock ner. För stunden. Innan sjusovarna masade sig upp hann vi lägga ytterligare några bitar. Trots framgången gick väl inte allt helt smidigt. Flera gånger kände starkt för att...ja, modifiera pusselprocessen något. Tänka utan för lådan, liksom. På bilden nedan gjorde jag ett sådant försök. Med knuten näve och stor underläpp. Det gick sådär.

För att muntra upp min själv öppnade jag köksluckan lägst till höger i köket, där alla glas och muggar står. Kan tyckas är det en något udda vana,men vänta tills ni ser vad som gömmer sig där!

Haha!Det är som en old school "Foto-Ap"!

Historien bakom är att Bullmamman (som är på de fantastiska bilderna) gick till fotoautomat för att kunna göra ett franskt studentleg. De bilderna som inte behövdes satte han upp på vår anslagstavla. Efter ett tag började bilderna dyka upp på udda ställen, såsom bland tepåsarna, i kylen och i burken med mynt för att köpa frukostbaguetter. Hittade man bilden, flyttade man på den. Undantaget är detta genidrag och när jag försiktigt (!) lade en i cd-spelaren. Upphittaren lyckades sedan rotera CD-skivorna (spelaren kan ha tre i samtidigt) varav bilden nu för evigt är inne i apparaten. Vi bjuder på den!

Nu måste jag kila! Snart Littérature francaise där vi ska diskutera andra delen av Camus bok 'étranger (främlingen). Bullmamman har även en exposé om Proust idag. Bonne chance! (Jag har oavsett utgång lovat en hollywood klapp)

Bisous!

När jag tittade in till Tintin igår kväll för att önska henne godnatt fann jag henne så här:

Hon hade sagt att hon skulle gå och lägga sig-hade borstat tänderna och allt-och därmed trodde vi att hon loggat ut sig från facebook och andra sociala medier. Men icke! Detta förklarar ungefär läget i kollektivet sen vi blivit med internet. Mycket tid tillägnas cyberspece. Jag är inte oskyldig jag heller. Så här såg det ut igår efter min joggingtur:

Ja... det är precis som det ser ut... Spotify även under badtimmen. Det hade väl varit acceptabelt om jag hade kommit ihåg att logga ut mig själv från chatten,men nej. Så mitt under hårinpackning till toner av teardrop massive attack dyker chat-ploppet upp. Inte ok.

Vi har, beroende å sido,väldigt roligt i vår internetbubbla. Det är ett ständigt flöde av skratt när var och en kollar på sin favoritserie eller youtubeklipp. Alla roliga skrattljud (jodå vi har både grisskratt, tappa luften, något som liknar hosta och allmänt fnitter och gapflabb) får oss dessutom att skrattar åt varandras skratt. Ibland är det faktiskt svårt att veta vad de andra -och till och med vad man själv-skrattar åt. Är det serien eller Bullmammans minutlånga flabb?

Trots att datorerna är på till småtimmarna är vi effektiviteten själva idag. Vi har till exempel sparat in minst en halvtimme genom att slå ihop frukost och lunch! 30 min* 6 personer= tre hela timmar! Nu är det bara själva pluggandet,städandet,handlandet och joggandet kvar. Piece of cake!

Bon courage mes colocs!

Igår blev det inte mycket gjort för min del. Det är rätt säkert att säga att gårdagens största ansträngningar från min sida står mellan att jag körde en tvätt, småstädade köket eller gick fram och tillbaka till stan och köpte strumpor och vantar på H&M. Dock är jag mycket nöjd över det telefonsamtal jag hade med min franska kompis Coacsu strax innan läggdags. 13min och 59sek! Just telefon anser jag tillhöra de riktiga utmananagrna när det kommer till fransk konversation. (Hit räknas även att prata med någon som har stark aixisk dialekt och att inte råka lägga in ett toi/tu/ton/ta i en konversation präglad av vous.)

Min icke-produktivitet delades för övrigt från och till av mina huskamrater. (Det blev många timmars tittande på tv-serie för dem med.) Dessutom uppmuntrades den starkt av Alex, såsom när jag ställdes dilemmat mellan att gå på skönpromenad vid olivodlingarna eller gå en köpa-ny-strumpor-runda. Skönprommisen fick starka hejjarop av anledningen att ju mindre "nyttiga" jag gjorde,desto mindre dåligt samvete skulle jag ge jag honom. Sår om ni kanske förstår var också ute dagen innan...

Hittills (läs innan dagen då internet kom till kollektivet)har vi peppat varandra åt andra hållet. När man då var trött på kvällarna var det MaxiMots som gällde för alla. Maximots är en del av ett datorprogram där man kan öva på sitt ordförråd, verbbörjningar,prepositioner och liknande. Givetvis på franska. Meningarna i Maximots är ofta rätt skruvade. Den på bilden är at betrakta som fullt normal. (ps Friida & Sakia- som produkten heter-har förövrigt tilldelats en dans av vår egna huskomiker Bullmamman. I de bästa av värdar skulle jag fått filma denna och lägga upp den. Jag lovar att försöka!)

Innan jag avrundar vill jag tillägga att Tintin och Evy faktiskt var mycket produktiva igår. De gick till och med på Albert Camus rundvandring, vilket är att betrakta som ambitiöst om än kanske inte förvånande; Evy som har specialiserat sig inom litteratur har bokaffärer och bibliotek som smultronställen. Hur som helst kom de hem med varsin affisch på den franska författaren, vars nobelprisbok vi läser i fransk litteratur. De hade dessutom hunnit gå igenom grammatik hand-outs innan jag ens hade vaknat.

Voilà där har vi min lågmälda dag. Nu har jag också så smått introducerat husets invånare, kollektivets karaktärer. Det är jag, Rushka, Alex, Bullmamman, Tintin och Evy som bor i Villa 39 mellan centrum och landet. Det är vi som har gemensamma tala-franska-frukost på mornana, det är vi som har "hus-tvättmedel, hus-ost och huswhisky" och det någon av oss som snabbt som blixten springer fram till stereon för att skippa Eminemlåten på en av de få CD-skivor som huset har. (CD:n är förövrigt bortglömd/kvarglömd/en gåva från tidigare inneboende. Det roliga är att den heter Disco-men är en total random blandning av musik. Snart som spotifylista;))

Efter allt surfande igår var det dags att prata lite IRL och franska. Jag, huskamraten "Rushka" och några andra i klassen promenerade in till bargatan i Aix där vi tillbringade natten och småtimmarna på ett antal baren och klubbar. Det blev goda drinkar, samtal och sköna/svettiga dansmoves. När musiken inte längre kunde överrösta Rushkas magkurr gick vi vägg i vägg till gatuköket.Till hennes stora förtret räckte inte en timmes köande för att nå fram till luckan. När jag mutade/kontrade med att jag kunde göra crêpes hemma hos oss istället blev svaret inte bara "oui,oui,oui!" utan också en mindre dansuppvisning av lycka. Man behövde inte kunna franska för att förstå att det betydde "Ja" :)

Efter en knapp halvtimmes promenad var vi hemma. Under tiden hade vi både hunnit dra gamla historier och analysera och sammanfatta kvällen. Väl i köket åkte stekpanna, ingredienser och tillbehör fram och Voilà! Des crêpes salées. Resultatet av att ha höftat alla mängder i smeten- och efter att ha tagit en för liten skål så att smeten inte gick att späda ut- blev dock att konsistensen blev oönskat tjock. Om jag ska vara ärlig skulle nog inte en fransman vilja förknippas med det som ligger i pannan på bilden. Inte heller vet jag om det ser särskillt aptitligt ut..men åh, det var gott! Med Monoprix getost och provanska coctailtomater smakade det (iaf då) som ett smärre kulinariskt mästerverk. Dessutom kände vi oss rätt nöjda med oss själva att vi lagade crêpes klockan 07 på morgonen...

Nog om mat! Nu dags för dagens första kaffe! (och som en äkta parodi-svensk à la sällskapsresan längtar jag redan efter Svenskt Kaffe. Arvid Nordqvist Festiva/ Zoega Prezzo: Jaaaaa tack! Och snälla, ge mig en mugg i riktig storlek!)

bisous

Idag är jag och mina huskamrater extra glada. Mer osociala möjligtvis, men definitivt gladare. Idag är nämligen en stor dag för oss. Det är dagen med stort I, eller, som jag föredrar, dagen då internet kom till kollektivet.

Just nu sitter vi alla med var sin laptop, med eller utan hörlurar (läs spotify) och gör det vi väntat på i tre veckor: Surfar I Hemmet. Om jag vore att uttrycka mig i Bonniers Grammatikbok-termer skulle det heta: Je peux enfin faire ce que je veux. Denna mening som betyder "äntligen kan jag göra vad jag vill" har hittils dykt upp på ett flertal ställen i boken, vilket har fått mig att undra över författarnas livssituation. Jag har målat upp många potentiella livsöden (tänk fransk dramatik) men gör nog bäst i att försöka hålla mig till att förstå relativa pronomen. Om några veckor är det grammatikprov...

Namnet Colocation D'Arc-En-Ciel (kollektiv regnbågen) har för övrigt en rätt charmig bakgrundshistoria. Detta påstående får bli en liten cliffhanger till nästa gång. Då kanske jag dessutom passar på att presentera mig och min lilla regnbågsfamilj. On verra.

A bientôt!